Anekdoter om fisket i Ljungbyån!

Som liten kille växte jag upp längs ån. Dagligen, ja i vart
fall sommar vår och tidig höst var jag nere vid ån. Som skulle bli mitt liv
framöver. Detta visste jag inte när jag byggde kojor i hasselsnåren , byggde
vassflottar för att ta mig andra sidan ån. Som då var outforskad terräng. Man
mötte både snokar, huggormar och andra trevliga djur.

Redan som liten pojk visste jag att sträckan nedströms
reningsverket var förbjuden area. Där var de stora pojkarna, männen och
kvinnorna som var besatta av fiske.
Intresset för fiske växte succesivt fram. Detta efter att ha träffat
många trevliga personer som välvilligt pratade med den lilla spjuvern som gick
och frågade nere vid Källängen som 12-14 åring hur man fiskade och vad man
fiskade. Ja, ens föräldrar trodde ju allt som oftast att man var nere vid sin
lilla koja vid ån. Men efter tiden byggde man ut sitt revir, så att säga!

Jag minns mycket väl hur det va att ta steget in på Stora
Binga, som man då uppfattade som ett slott. Astrid tog emot mig och förklarade för den asplövsskakande
tonåringen att det tyvärr ej fanns några årskort, de var slutsålda! Vilken
käftsmäll för denna yngling som tagit sig detta mod! Men i samma andetag säger
hon att man kan sätta upp sig på en kölista för att få rätten till ett.

Korten var slutsålda och det var kö!

Hur lång tid skulle det ta att få detta efterlängtade kort!

Jag som förhoppningsfull tagit mig modet att gå in på de
vuxnas arena.

Vad nu göra? Klart man skrev upp sig på en kölista.

Men vad skulle jag göra utan fiskekort!

Lösningfokusen inom mig växte fram! Man kan ju faktiskt köpa
dagkort och fiska de dagar man kan och så önskar. Det blev aningen dyrare, men
jag fick fiska och göra det jag gillade så mkt!

Samtidigt fick jag lära mig mycket av de som var gamla
rävar, ja allt sa det inte! Men mkt lärde jag mig via dem under vårarna som
flöt på.

Intresset kunde ju dött redan där vid första motgången, men
att se inget årskort som inget fiske var otänkbart för mig!

Snart blev det sommarlov och något som redan sedan barnsben
skapat ett stort intresse var sommarfisket med min morfar. Jag valde att lägga
all den tid jag kunde nere hos morfar och även i familjens nuvarande stuga. Allt
för att lära mig kustfisket, trodde jag! Varje helg blev det en vana att gå upp
vid 04:00 för att vittja ålreven. Att ro ut med Blekingeekean i såväl bleke som grov sjö och höra sjöfågelns
som sjunger blev en vardagsmelodi som var obetalbar. Att känna dofterna av
tjära, daggblött gräs och tång var en ynnerst att få vara med om. Ål var alltid
målet för morfar, men ibland blev det ort , abborre och gädda på kroken. Ja,
ibland även en glupsk fiskmås!

Det jag redan då lärde mig var att vara aktsam och
vördnadsfll i min behandling av det liv jag hade i mina händer. Det som ej
skulle hem till tallriken skulle alltid varsamt tillbaka i vattnet. Det skall
väl tilläggas att det aldrig blev vare sig ort el mås hem till tallriken! Efter
att ha gått upp tidigt var det skönt att komma hem och äta lite frukost och
lägga sig i hängmattan. För att under em på att igen! Då skulle reven betas på,
och fanns det inga tångräkor var man tvungen att försöka håva dessa inför
kvällens lägg. När reven väl var lagd så flög kastspöt fram! Att fånga gädda
skall man göra på spö, sa alltid min morfar! Nät och ryssja är ingen sport!
Klok man! Numera är det inte en blekingeeka som ta mig till dessa platser och min kära fiskekamrat ser numera ner på mig och beskådar min stund ute på sjön!
det är inte mkt som intresserat de övriga i familjen, men att fiska lite abborre i solnedgången är något som förgyller tillvaron sommartid!

Så började intresset för kustfisket och ju längre tiden gick
så lämnades reven hemma och fiskespöt tog ens tid såväl tidig morgon som sen
kväll.

Åren gick och årskortet kom närmare! Men detta tog hela 3 år
och många dagkort senare.

En januaridag 1988 kom då det efterlängtade samtalet från
Hossmo FVOF

– Hej Ola … du har nu möjlighet att köpa ett årskort, är du
fortfarande intresserad?

Jag vet inte om stackarn som ringde fortfarande lider av
tinnitus efter det tonårsvrålande svaret- JAAAAAA.

Sedan dess har åren flutit på och mycket vatten runnit under
Binga bron och ibland alldeles för lite. Ganska snart fick jag frågan om att
vara med i Hossmo FVOF:s stödutsättningsodling av öring. Där tillbringade jag
18 år och lärde mig ofantligt mkt om just öringen. Blev tidigt
fisketillsyningsman och gick fiskevårdsutbildning på distans. Hamnade i
styrelsen och är nu även med i Ljungbyåns vattenråd. Kort och gott! Vatten och
fiske har kommit att bli mitt liv!

Ja, från att ha byggt vassflotta, väntat 3 år på årskort,
frivilligt gått upp vid 04:00 som tonåring under ledig tid har man succesivt
växt in i ett fiskeberoende.

Detta vill jag tacka min morfar, far, mor och alla goda
fiskevänner för! Sist men inte minst min kära hustru som se till att jag får
min medicin (fiske) med jämna mellanrum.

Premiären i Hossmo är precis avklarad!

Man sover alltid dåligt dagen innan. Vad skall jag ha för
drag,fluga? Vad skall jag fiska för någonstans. Hinner jag fiska el blir det
mest att kontrollera fiskekort osv.

Väl vaken och slå upp de blå så ser man att det snöa! Fan,
tänker de flesta! Men inte jag, det brukar vara fantastiskt bra öringfiske vid
lite snö. Men det fantastiska snövädret vänder till att bli isande kallt
regnväder. Inget som hindrade ett gäng tappra själar som i vart fall tog 6-7st
öringar under lördagen. Själv fiskade jag en mkt kort stund, men fick se mig
besegrad av en liten firre som ej ville upp. På söndagen var man nere och körde
ett avslappnat fiske och lyckades knipa en liten silvertorped på 45cm, som fint
fick simma tillbaka!(ej min fisk på bild)

Nu blickar jag framåt mot nya fiskeäventyr med såväl gädda,
abborre utmed vår kust. Vikten och längden har för mig ingen större betydelse. För tävlingen för mig är att överlista fisken även under svåra fiskedagar. All fisk skall behandlas med respekt oavsett strl art etc! att då säga att en liten fisk är skit är som att säga att små människor är skit i min värld!

Men framförallt kustens silver -Havsöringen är mitt lilla kall!
Den årliga resan till Gotland
med Öringjägarna och Seatrout.nu är bokad. och utan denna årliga resan är inte ett fiskeår fullbordat.
Premiärfiske på v-kusten på hemlig
plats( kanske kommer uppdatering i framtiden, vem vet?). Kort och gott att fiska med goda vänner och njuta av naturen och slappna av vid vackra vyer är det bästa jag vet!


Laxfiskeveckan i Driva – Norge är inbokad och ngn midsommarfest blir det inte för min del. jag ber om att få en riktigt fin lax under 2017. Som ni sett i tidigare inslag så är det sjukt fin natur runt Driva. Så inte bara fiskolistet i en får ro, utan även den naturälskande människan inom en.


Året har ju bara börjat och större delen ligger framför oss, får vi hoppas! Så till alla vänner önskar jag än en gång ett riktigt skitfiske år!
Att önska ngn lycka till är antingen okunskap el ovänlighet! Så till er säger jag tugga banan
( anses vara otur att ta med sig banan ut i båten)!

Hooked on fishing

Ola Sennefjord